Gilla gärna, så blir vi så glada!
tisdag 22 augusti 2023
Projekt ska leta efter felkällor som leder fram till korrosion i VVS-system
Jag trodde att Energi- och Miljötekniska Föreningens Mark Kretz skulle intervjua mig på distans för en tidningsartikel om det nya projekt som Installatörsföretagen tagit initiativet till och som även denna gång sponsras av Svenska Byggbranschens Utvecklingsfond (SBUF). Men det bidde en film på Youtube! Så varsågoda: den helt osminkade och oredigerade Raffe som för en närmast stapplande monolog om det förra projektet, vilka överraskningar vi stötte på och varför det finns anledning till en uppföljande studie. Om du blir intresserad av att delta med något objekt så skriv till mig snarast - det finns plats för några fler!
fredag 21 mars 2014
Earth Hour-budskap 2014: Bostaden | Världsnaturfonden WWF
Världsnaturfonden har gått ut med ett upprop där de efterlyser ett intensivare arbete med energieffektivisering i våra bostäder.
"Därför är bostaden betydelsefull
Den energi som går åt till att värma upp våra hus står för nästan en tredjedel av all Sveriges energiproduktion, mer än industrin och någon annan sektor i landet. Om våra byggnader blir mer energieffektiva finns alltså enorma besparingar att göra. "Men vad gör politikerna? De fokuserar gärna på andra saker - som ger rubriker! Varför fokuserar politiker på fel saker i stället för energieffektivisering?
Många föregivet miljövänliga politiker är väldigt förtjusta i rubrikalstrare som förnybar el, elbilar och vindkraftverk.
Men exempelvis så används F-gaser vid tillverkning av solceller.
Dessa kan ha en 23 000 gånger så hög växthuseffekt som koldioxid!
Sällan eller aldrig görs livscykelanalyser innan diverse projekt uttrumpetas som "Hållbara"!
Fast den renaste och billigaste energin är väl den som inte behövs?
Att det skall vara så svårt för dem att begripa?
Det finns många åtgärder som enkelt, billigt och miljövänligt kan minska energianvändningen.
Sedan finns det många som kan minska energianvändningen, men kanske inte alltid så miljövänligt.
Ibland presenteras miljöteknik nästan som om den vore värdefullast som tillväxtskapare.
Och det kan den väl kanske vara.
Men miljöteknik är det väl bara om det innebär någon fördel för miljön jämfört med de gamla, tillväxtbaserade, ekonomiska modellerna?
För vi kan mycket väl energieffektivisera ihjäl planeten.
Många hyllade åtgärder har en miljömässig återbetalningstid på 60 år.
Men miljöbelastningen, den har vi fått redan idag!
Många projekt utropas som "hållbara" utan att tillstymmelse till livscykelanalys har gjorts.
De flesta av dem kanske kommer att återbetala sig ekonomiskt, men aldrig ekologiskt!
Jag läste en stor livscykelnalys om solceller, exempelvis.
Tyvärr hade de inte provat dessa längre norrut än Nederländerna, varför vi får anta att kalkylen blir ännu sämre i Sverige.
Beroende på geografi, teknik, tillverkningsmetod och tillverkningsland hade solcellerna medfört utsläpp av koldioxid någonstans mellan 20 och 110 g per kWh.
En annan hyllad åtgärd är tilläggsisolering, trots att många studier visar att sådan åtgärd på fasad i bästa fall reducerar energianvändningen med 10 %.
Professor Harrysson vi Örebro Universitet har skrivit:
"Livscykelanalys för ökning av isoleringen i ytterväggar från 290 till 490
mm visar på en energivinst med drygt en procent vid livslängden 50 år.
Nämnda energivinster uppväger inte de ökade riskerna för byggskador och innemiljöproblem."
Men denna typ av kalkyler görs alldeles för sällan. Åtminstone offentligt!
Våra politiker vet att de får rubriker om de ställer sig och klipper band till en fånig vindsnurra på ett hustak, även om den plockas ned veckan efter!
För att försöka utröna hur det verkligen förhåller sig skrev jag till Tobias Walla, programchef för solcellsel på Energimyndigheten:
Med anledning av pressmeddelande "Fortsatt starkt intresse för solceller gav solcellseffekt på 43,1 MW under 2013"
Många föregivet miljövänliga politiker är väldigt förtjusta i rubrikalstrare som förnybar el, elbilar och vindkraftverk.
Men exempelvis så används F-gaser vid tillverkning av solceller.
Dessa kan ha en 23 000 gånger så hög växthuseffekt som koldioxid!
Sällan eller aldrig görs livscykelanalyser innan diverse projekt uttrumpetas som "Hållbara"!
Fast den renaste och billigaste energin är väl den som inte behövs?
Att det skall vara så svårt för dem att begripa?
Det finns många åtgärder som enkelt, billigt och miljövänligt kan minska energianvändningen.
Sedan finns det många som kan minska energianvändningen, men kanske inte alltid så miljövänligt.
Ibland presenteras miljöteknik nästan som om den vore värdefullast som tillväxtskapare.
Och det kan den väl kanske vara.
Men miljöteknik är det väl bara om det innebär någon fördel för miljön jämfört med de gamla, tillväxtbaserade, ekonomiska modellerna?
För vi kan mycket väl energieffektivisera ihjäl planeten.
Många hyllade åtgärder har en miljömässig återbetalningstid på 60 år.
Men miljöbelastningen, den har vi fått redan idag!
Många projekt utropas som "hållbara" utan att tillstymmelse till livscykelanalys har gjorts.
De flesta av dem kanske kommer att återbetala sig ekonomiskt, men aldrig ekologiskt!
Jag läste en stor livscykelnalys om solceller, exempelvis.
Tyvärr hade de inte provat dessa längre norrut än Nederländerna, varför vi får anta att kalkylen blir ännu sämre i Sverige.
Beroende på geografi, teknik, tillverkningsmetod och tillverkningsland hade solcellerna medfört utsläpp av koldioxid någonstans mellan 20 och 110 g per kWh.
En annan hyllad åtgärd är tilläggsisolering, trots att många studier visar att sådan åtgärd på fasad i bästa fall reducerar energianvändningen med 10 %.
Professor Harrysson vi Örebro Universitet har skrivit:
"Livscykelanalys för ökning av isoleringen i ytterväggar från 290 till 490
mm visar på en energivinst med drygt en procent vid livslängden 50 år.
Nämnda energivinster uppväger inte de ökade riskerna för byggskador och innemiljöproblem."
Men denna typ av kalkyler görs alldeles för sällan. Åtminstone offentligt!
Våra politiker vet att de får rubriker om de ställer sig och klipper band till en fånig vindsnurra på ett hustak, även om den plockas ned veckan efter!
För att försöka utröna hur det verkligen förhåller sig skrev jag till Tobias Walla, programchef för solcellsel på Energimyndigheten:
Med anledning av pressmeddelande "Fortsatt starkt intresse för solceller gav solcellseffekt på 43,1 MW under 2013"
Jag jobbar med energieffektivisering och är intresserad av miljöfrågor, samhällsbyggnad med mer, och efterlyser livscykelanalyser för solceller.
Sjunkande priser gör att den ekonomiska återbetalningstiden blir allt kortare, men hur är det med den miljömässiga?
Med vänlig hälsning
Rafael Ospino
EM svar: "Hej Rafael
Tack för din fråga!
Energiåterbetalningstiden för solceller brukar anges till någonstans mellan 0,5 och 2 år beroende på solcellstyp och geografisk placering.
Den klimatmässiga återbetalningstiden beror till stor del på elmixen i länderna där solceller produceras respektive används.
Vad gäller andra miljömässiga konsekvenser så pågår arbete med att använda miljövänligare material, samt öka möjligheten till återanvändning av uttjänta solceller. Dock har det inte funnits så stort behov
av återanvändning ännu eftersom de solceller som finns installerade idag fortfarande har en lång livslängd framför sig. Jag skulle tro att nya solceller håller en bra bit över de 25-30 år som täcks av garantin.
av återanvändning ännu eftersom de solceller som finns installerade idag fortfarande har en lång livslängd framför sig. Jag skulle tro att nya solceller håller en bra bit över de 25-30 år som täcks av garantin.
Här är lite mer länkar om LCA för solceller:
Med vänlig hälsning,
Tobias Walla"
Efter att studerat det material Tobias länkat till fann jag inget som vederlade mina farhågor, utan snarare bekräftade dem.
För ett klarläggande skrev jag en begäran om förtydligande samt mina egna beräkningar:
Hej Tobias
Tack för ett raskt svar. Dock blir jag lite eftertänksam när jag läser info i länkarna. De anger värden på mellan 18 och 37 g CO2-ekvivalenter/kWh för södra Europa, vilket omräknat till mellansverige ger 38 - 79 g/kWh.
Detta baserat på antagandet om en teknisk livslängd om 30 år, men utan hänsyn taget till underhåll eller tidsmässig effektivitetsreduktion, vilken EPIA annars uppskattar till c:a 35 % efter 30 år.
Detta baserat på antagandet om en teknisk livslängd om 30 år, men utan hänsyn taget till underhåll eller tidsmässig effektivitetsreduktion, vilken EPIA annars uppskattar till c:a 35 % efter 30 år.
Underhållsbehovet är svårt att förutsäga annat än för delar av installationen, men om vi begränsar oss till reduktionen av verkningsgrad får vi siffrorna 46 - 95 g/kWh.
Anledningen till min fråga är att den som troligen kan mest i frågan är Vassilis Fthenakis vid Columbianuniversitetet http://eee.columbia.edu/vasilis-fthenakis , vilken för övrigt även IEA använt som källa, och dessa studier som har gjorts i ett otal platser och med samtliga kända tekniker ger siffrorna 20 - 110 g/kWh inklusive underhåll.
Detta kan väl sägas stämma ganska väl även med de uppgifter EPIA anger, trots att denna ändå kan sägas vara en partsinlaga.
Detta kan väl sägas stämma ganska väl även med de uppgifter EPIA anger, trots att denna ändå kan sägas vara en partsinlaga.
Förklara gärna för mig vari den miljömässiga fördelen ligger?
Om vi jämför med svensk el, som över tid ligger på 20 g/kWh.
Om vi räknar med ett snittvärde om 74 g/kWh för solceller över 30 år?
Och klimatbelastningen för solcellerna har vi ju fått allt på ett bräde, redan idag!
Hälsningar
Rafael
Svaret från Energimyndigheten. Tobias opponerar sig som framgår inte mot mina beräkningar:
"Hej,
Här kommer några ytterligare miljömässiga fördelar med solel: Avsaknad av buller och minimal visuell påverkan samt inget behov av slutförvar av radioaktivt avfall.
I global kontext och på sikt är solel bidragande till minskade klimatgasutsläpp.
Mvh,
Tobias"
Detta torde vi väl se som belägg för att klimatnyttan med solcellsel i Sverige ofta är obefintlig, för att inte säga negativ.
Tag ett exempel med ett hus som har en solcellsinstallation som ger 3 MWh.
Denna installation har således redan innan den gett en enda Watt gett upphov till 6,5 ton CO2-ekvivalenter.
Fortsatta köp av konventionell el hade gett upphov till 60 kg CO2-ekvivalenter per år.
Först efter 109 års drift kommer den genomsnittliga solcellsinstallationen att bli klimatpositiv. Så lång livslängd är dock inte realistisk.Dock kan solenergi i andra former, som solpaneler, vara bättre ur miljösynpunkt.
Men ovanstående exempel visar på vikten av att göra en grundlig livscykelanalys innan vi fattar beslut om viken teknik vi skall investera i.
Men allra bäst är naturligtvis energieffektivisering!
onsdag 5 mars 2014
VÄRMEK väljer WAREN som ramavtalspartner!
Avtalen
undertecknades i torsdags. Jag är mycket stolt över att ha kunnat bidra till genomdrivandet av detta avtal! Just bristande eller felaktig kvalitet på systemvätskor är en av de främsta anledningarna till höga
underhållskostnader inom såväl energi- som industri- och fastighetssektorerna. Bland annat ny miljölagstiftning och byggmetoder har gjort att detta är ett stadigt växande bekymmer.
Korrosion,
pannhaverier, igensatta värmeväxlare och luftbatterier, eroderade rör, pumphjul och axeltätningar,
kärvande ventiler; allt detta kan minimeras med rätt vätskekemi.
Avtalet gäller leveranser av kemiska produkter för fjärrvärmeproduktion och
vattenbehandling samt utrustning för vattenbehandling till c:a 140 av Sveriges
fjärrvärmeleverantörer. Avtalet löper på två år med möjlighet till förlängning.
VÄRMEK är Sveriges enda nationella inköpscentral för LUF-upphandling.
VÄRMEK har i uppdrag av medlemmarna att sköta upphandlingar av produkter
och tjänster för försörjningssektorn.
WAREN International AB är ett CleanTechföretag med kontor i Skellefteå och
Stockholm. WAREN är specialiserat på utveckling och produktion av innovativa
lösningar för system- och vätskebehandling av alla typer av klimat- och
energitekniska system för energi, industri och fastighet.
Våra metoder ger alla typer av fjärrvärmenät, värmesystem, kylanläggningar,
värmeåtervinningssytem och andra vätskeburna system för industriproduktion
längre livslängd, lägre underhållskostnader och en förbättrad energieffektivitet.
Avtalet kommer att ge WAREN fortsatt stark position på marknaden. Avtalet
ger även WAREN ännu större möjligheter att fortsätta sin kontinuerliga
forskning för nya miljövänliga innovationer i de branscher där WAREN verkar
Värmek Avtalsleverantörer
onsdag 29 januari 2014
Fossilfri eller fossiloberoende?
- Subventioner till fossil energi är den främsta fienden till hållbar utveckling, hävdade International Energy Agency, IEA:s, chefsekonom Fatih Birol, under sitt Sverigebesök i december.
Birol konstaterade att de totala subventionerna till fossil energi förra året slog rekord med 544 miljarder dollar eller 3 500 000 000 000 svenska kronor. Vi vet att det är avgörande för klimatomställningen att koldioxidutsläppen får ett pris, genom skatter, utsläppshandel eller andra styrmedel. Och ett ganska självklart första steg måste förstås vara att sluta subventionera själva problemet – förbränningen av fossila bränslen.
Det har på sistone varit mycket diskussioner om regeringens fordonsmål och om och när vi skall ha en fossiloberoende alternativt fossilfri fordonsflotta.
Den ansvariga ministern, Anna-Karin Hatt, har ju lite svårt att skilja på begreppen!
http://annakarinhatt.se/blogg/tag/fossiloberoende-fordonsflotta/
Det kan ju vara av allmänintresse att redogöra för skillnaden mellan en fossilfri och en fossiloberoende fordonsflotta.
Många hävdar att om målet är en fossiloberoende fordonsflotta - ja då har vi redan nått det!
Detta av det enkla skäl att så gott som alla idag existerande fordon mycket väl går att driva med förnybara bränslen.
En etanolbil, exempelvis, är fossiloberoende, eftersom den går att köra på bränsle framställt av förnybar råvara.
När den körs på fossil bensin är den dock inte fossilfri.
Men eftersom det går att framställa även bensin, likväl som man framställer diesel, ur förnybar råvara, har vi ju en, i princip, fossiloberoende fordonsflotta. Allt från gamla T-fordar till moderna lastbilar!
Problemet är att vi, främst av politiska skäl, inte har tillgång till dessa bränslen. Alltså är fordonsflottan inte fossilfri.
http://www.energimyndigheten.se/sv/Forskning/Transportforskning/Drivmedel/Syntetiska-drivmedel/
Fischer-Tropsch-processen, som omnämns i länken ovan, kan lika väl användas till att tillverka bensin.
Men det finns även andra varianter, t o m där man plockar kolet ifrån koldioxid ur luften samt väte ur vatten och syntetiserar diesel eller bensin.
Visst, dessa processer kräver energi, men vissa länder som idag exporterar olja har ju gott om sol...
I Sverige skulle vi ganska snart göra den befintliga fordonsflottan fossilfri genom att använda, bland annat, spill från skogsindustrin; sådant som idag lämnas kvar i skogen eller ofta eldas upp för att exempelvis torka virke i sågverk.
Björn Gillberg med flera hävdar att: "Ett femtiotal förgasningsanläggningar kan producera biodrivmedel som räcker för att ersätta all bensin och diesel i Sverige. En investering på ca 200 miljarder kr, en summa svarande mot 2-3 års julklappshandel".
EU vill genom förslaget till komplettering av direktiv 98/70/EC "bränslekvalitetsdirektivet" i somras uppmuntra denna form av bränsleframställning.
http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=REPORT&reference=A7-2013-0279&language=SV
En anledning till föregivet miljövänliga politikers inställning kan vara att de Europeiska biltillverkarna också stödjer direktivets tanke på förnybara bränslen. Då måste det ju vara något dåligt!
http://www.acea.be/news/news_detail/acea_views_commission_proposal_to_amend_the_renewable_energy_use_and_fuel_q
Syntetiska bränslen kan dessutom optimeras för renare och effektivare förbränning, vilket gör att man till stor del även slipper lukter och partiklar.
Många ifrågasatt det kloka i att el- och hybridfordon flyttar runt en massa dödvikt. Men få verkar fundera på hur effektiv eldriften är ur ett systemperspektiv.
Man stirrar sig blind på hur hög verkningsgrad elmotorn har jämfört med förbränningsmotorn.
Problemet är bara det att om man ser till hur den energi som laddar batterierna genereras och överförs, så görs det med en förfärande låg effektivitet.
70 % av effekten går bort i produktions- och transmissionsförluster!
http://www.processnet.se/alla/70-procent-slosas-bort/#sthash.EUcF7NOT.dpuf
Så länge en stor del av elen kommer från kol, vilket den faktiskt gör även i "Miljöhuvudstaden" Stockholm, kan rimligen inte eldrift ur ett systemperspektiv betraktas som fossilfri. Stadens kommunpolitiker hänför visserligen Värtaverkets koldioxiutsläpp till kategorin industri, och lyckas med medias benägna bistånd få allmänheten att tro att det är privatbilismen som är det största klimathotet...
http://warlenius.files.wordpress.com/2011/02/vc3a4rtarapport.pdf
http://www.liu.se/liu-nytt/arkiv/reflektionen/bjoka?l=sv
Politiker har dock fått elbilar på hjärnan. De hänvisar som regel till elmotorns förträffliga verkningsgrad. Men sett i ett systemperspektiv var nog T-forden mer miljövänlig...
Med tanke på ovanstående är det alltså mycket troligt att även eldriften utgör ett större klimathot. Men så länge våra politiker fokuserar på avgasröret och inte kraftvärmeverkens skorstenar, kommer troligen elbilshajpen att vara!
söndag 24 november 2013
Elkostnaden blev sex gånger högre än beräknat för den nybyggda bostadsrätten
I gårdagens Dagens Nyheter berättas om hur ett par fick en kalldusch när det visade sig att deras nybyggda fastighet fick en sex gånger så hög elkostnad än beräknat. http://www.dn.se/ekonomi/elkostnaden-blev-sex-ganger-hogre-for-bostadsratten/
Även om det delvis kan vara så att dessa seniorer använder mer el än beräknat, så kan det inte förklara mer än en liten del av den tillkommande elkostnaden. Tyvärr har byggbranschen, inte minst genom det i artikeln beskrivna förfarandet, kunnat slingra sig ur ansvaret för att deras nybyggen ofta ligger långt från vad som förespeglats, både i kvalitet och energiprestanda.
Även om det delvis kan vara så att dessa seniorer använder mer el än beräknat, så kan det inte förklara mer än en liten del av den tillkommande elkostnaden. Tyvärr har byggbranschen, inte minst genom det i artikeln beskrivna förfarandet, kunnat slingra sig ur ansvaret för att deras nybyggen ofta ligger långt från vad som förespeglats, både i kvalitet och energiprestanda.
Tyvärr är detta något som köpare av spekulationsbyggda borätter ofta inte intresserar sig för. De tänker heller inte på att de utöver eventuella egna lån även har ett ansvar för föreningens belåning. Ofta finns i början inga pengar alls för oväntade utgifter. Men enligt EU-direktivet för byggnaders energiprestanda kommer det om dryga tio år att införas tvingande krav på maximalt tillåten energianvändning.
Dessa så kallade minimienergiprestanda kommer att vara tvingande krav, och i vissa länder blir konsekvenserna för överträdelser mot kraven så hårda att husen i princip beläggs med nyttjandeförbud. För att få bo kvar måste de således minska sin energianvändning!
Läs även gärna
Cornucopia?: "Utlovades i den ekonomiska planen": Ännu mer vatten på min kvarn om att nybyggda bostadsrättsföreningars ekonomiska planer saknar den mesta koppling till verkligheten får man i...
Läs även gärna
Cornucopia?: "Utlovades i den ekonomiska planen": Ännu mer vatten på min kvarn om att nybyggda bostadsrättsföreningars ekonomiska planer saknar den mesta koppling till verkligheten får man i...
måndag 4 november 2013
HUR SKALL VI ENERGIEFFEKTIVISERA?
För att nå EUs 20-20-20-mål måste vi drastiskt minska fastigheters energianvändning. Men hur skall det gå till? Exempelvis debatteras frågan om miljonprogrammets behov av upprustning. Visst måste ofta något göras, men frågan är hur? Många kommunala tekniska direktörer vill ju helst lägga ut hela stadsdelar på entreprenad till en kostnad om 2 miljoner per lägenhet...
Vid Europeiska rådets vårtoppmöte 2007 antogs bl.a. ett mål om att till år 2020 gå mot 20 procent ökad energieffektivitet. Målet är formulerat som att den primära energitillförseln år 2020 ska vara 20 procent lägre än vad den prognostiserats vara med de styrmedel som fanns år 2007. Kommissionen har i samband med meddelandet ”Energi 2020: en strategi för konkurrenskraftig, hållbar och trygg energiförsörjning” (KOM (2010) 639) gjort bedömningen att hittillsvarande åtgärder på EU- och medlemsstatsnivå inte räcker till för att EU:s mål om 20 procent primärenergibesparing till år 2020 ska nås. Kommissionen presenterade den 8 mars 2011 en handlingsplan för energieffektivitet (KOM (2011) 109). Den 10 juni antog EU:s energiministrar slutsatser kring 2011 års energieffektiviseringsplan.
Mot bakgrund av energieffektiviseringsplanen presenterade kommissionen den 22 juni 2011 ett förslag till ett nytt direktiv om energieffektivitet, varmed flera av de åtgärder som föreslogs i energieffektiviseringsplanen föreslås bli juridiskt bindande.
Den 15 juni i år kom ministerrådet, EU-parlamentet och EU-kommissionen äntligen överens om det länge omdiskuterade energieffektiviseringsdirektivet. Nu har medlemsstaterna fram till årsskiftet 2013/2014 på sig att införa regelverket i den nationella lagstiftningen.
Den 19 maj 2010 antogs direktivet 2010/31/EU om byggnaders energiprestanda: http://europa.eu/legislation_summaries/internal_market/single_market_for_goods/construction/en0021_sv.htm
Mot bakgrund av energieffektiviseringsplanen presenterade kommissionen den 22 juni 2011 ett förslag till ett nytt direktiv om energieffektivitet, varmed flera av de åtgärder som föreslogs i energieffektiviseringsplanen föreslås bli juridiskt bindande.
Den 15 juni i år kom ministerrådet, EU-parlamentet och EU-kommissionen äntligen överens om det länge omdiskuterade energieffektiviseringsdirektivet. Nu har medlemsstaterna fram till årsskiftet 2013/2014 på sig att införa regelverket i den nationella lagstiftningen.
Den 19 maj 2010 antogs direktivet 2010/31/EU om byggnaders energiprestanda: http://europa.eu/legislation_summaries/internal_market/single_market_for_goods/construction/en0021_sv.htm
- Direktivet omfattar bl.a. att medlemsstaterna skall:
- Fastställa och tillämpa krav avseende byggnaders energiprestanda (såväl nya som befintliga byggnader)
- Regelbundet, minst vart femte år, se över och vid behov revidera dessa krav
- Tillse att alla nya byggnader från och med 2020-12-31 är nära nollenergibyggnader (för den offentliga sektorn från och med 2018-12-31)
- Upprätta nationella planer för att öka antalet nära nollenergibyggnader.
För Sveriges vidkommande förefaller i skrivande stund definitionen för NNE hamna på 55 kWh/kvadratmeter och år.
Men de redan befintliga fastigheterna står för drygt 40 % av energianvändningen i Sverige likväl som Europa i sin helhet! Och då är det lätt att inse att de övergripande målen aldrig kommer att kunna infrias med mindre än att även det befintliga beståndet åtgärdas. Som ett räkneexempel kan framhållas att om man förbjöd privatbilism i Stockholm fullständigt skulle energianvändningen uppskattas minska med blott 4 %. Detta av det enkla skäl att 75 % av transportarbetet i staden utförs med privatbilar, och den enorma utbyggnad av allmänna färdmedel som krävs för att ersätta denna är höggradigt energikrävande i produktionsskedet!
Tyvärr är politiker inte alltid så insatta i ämnet. De har ävenså, i likhet med stora delar av allmänheten, en förkärlek för att sätta likhetstecken mellan elektricitet och energi. Det är därför de öder tid på att klubba beslut om så många ineffektiva åtgärder, exempelvis att förbjuda den klassiska glödlampan. Men i en bostadsfastighet är det bara runt 7 % av energin som utgör hushållsel, inklusive belysningsändamål! Den absolut största delen används alltså till fastighetens system för värmning och kylning.
Eftersom energi inte kan förbrukas, utan bara omvandlas, innebär det att elanvändningen för standby-lägen, glödlampor etc. under tio månader av årets tolv kommer till nytta i form av uppvärmning av fastigheten. Detta avser Sverigesnittet, och varierar naturligtvis från land till land. Men det innebär att den besparing som gjorts på elräkningen kommer att belasta notan för uppvärmning istället. Har man uppvärmning med direktverkande el är "besparingen" lika med Noll. Frågan är då hur stor den totala miljönyttan blir...
För att minska det befintliga beståndets energianvändning har EU beslutat om att medlemsstaterna ska införa ett ett system för certifiering av byggnaders energiprestanda. Det skulle bland annat innehålla fakta om fastighetens energiprestanda samt rekommendationer för att förbättra den.
Detta system, i Sverige benämnt Energideklaration, är idag tvingande i hela EU. Tyvärr har det visat sig att eftersom detta system forcerades fram, merparten av deklarationerna kom att utföras av snabbutbildade och i fastighetsdrift okunniga deklaranter, varför en väsentlig del, den om rekommendationer, kom att förfelas. En stor del av deklarationerna åtföljs sålunda av verkningslösa och/eller oekonomiska slentrianförslag.
Syftet med detta system är naturligtvis att dels kunna kartlägga energianvändningen, men det skall även uppmuntra till energieffektivisering i och med att uppgifterna är offentliga och måste redovisas vid försäljning eller uthyrning av fastighet eller del av fastighet. I förlängningen kommer även sanktioner i en eller annan form att drabba de fastigheter som ligger över vad som är normalt för fastighetstypen. Vilket tak som kommer att åsättas det befintliga beståndet är inte uttalat, men det kommer högst troligen att anpassas så att det övergripande energieffektiviseringsdirektivets krav kan infrias...
Dessa så kallade minimienergiprestanda kommer att vara tvingande krav, och i vissa länder blir konsekvenserna för överträdelser mot kraven så hårda att husen i princip beläggs med nyttjandeförbud. Befintliga hyresgäster måste alltså sägas upp!
En del fastighetsägare har sett skriften på väggen och börjat förbereda sig. De som hunnit längst är, enligt många, vissa av de kommersiella fastighetsägarna.
Detta beror inte på att de är särskilt miljö- eller kostnadsmedvetna, eftersom energikostnaderna för dem utgör en mindre kostnad relativt hyresintäkterna, och de fördelas dessutom på hyresgästerna. Detta skedde på grund av att uthyrarna och marknadsavdelningarna insåg att de nybyggda fastigheter som har någon form av certifiering blev fullt uthyrda även under värsta lågkonjunkturen, medan en del gamla energibovar inte gick att hyra ut över huvud taget, trots sänkta hyror.
Detta har lett till en situation där Sverige har mer än hälften av kontinentens certifierade byggnader. Sverige har förmodligen världens högsta frekvens av certifierade byggnader, och undertecknad har medverkat i de flesta av dem. Många av dem torde inte ha erhållit sin certifiering utan denna medverkan. Det är oerhört vanligt att nya eller ombyggda fastigheter inte når sina projekterade prestanda. Det är snarare regel än undantag att de kalkylerade energianvändningen överskrides med 50-70 %.
Anledningarna till att detta är flera. I grund och botten ligger delvis problemet hos byggbranschens konservatism och dess stuprörstänkande. Byggbolag har i regel ingen egen projekteringskompetens, utan de förlitar sig för konstruktionerna helt på konsultbolagen. Man delar upp projekteringen i olika discipliner, vilkas respektive projektering upphandlas. Detta kan leda till att projekteringen av ventilationen hamnar hos ett bolag i Skåne, projekteringen av värmesystemet hos ett bolag i Dalarna och så vidare.
Byggbolagens projektledare har så gott som aldrig kompetensen att bedöma hur de olika konsulternas respektive system kommer att prestera i verkligheten, och framför allt aldrig hur kombinationen av olika installationer kommer att bete sig. När konsultbolagen så skall projektera något som är mer energieffektivt än tidigare är de ute på helt okänd mark. De förlitar sig helt på teoretiska modeller som, har det visat sig, är allt för enkla. Exempelvis utgår de från att vatten är ren H2O, divätemonoxid, vilket i sin rena form är ett inkompressibelt medium. Detta innebär att när ett tryck från exempelvis en pump påförs i ena änden av en rörledning kommer samma tryck i princip omedelbart att uppstå i andra änden. Eftersom vatten ifrån en vattenkran innehåller mineraler, lösta gaser samt kemikalier som tillförs i vattenverken så kommer alltså de teoretiska modellerna att fallera när de driftsätts i verkligheten. För att lösa detta skulle man kunna tänka sig att de justerar sina teoretiska modeller till mediets faktiska egenskaper. Detta är dock ingen framkomlig väg, eftersom dessa förändras över tid. Syreinnehållet i vattnet, exempelvis, kommer att binda till järnet i systemets komponenter, och gradvis omvandlas till olika järnoxider. Mineralerna, främst kalken, kommer att fälla ut och sätta sig på de värmeöverförande ytorna och i rörledningarna, varvid de värmeöverförande ytornas verkningsgrad reduceras och rörledningarnas effektiva tvärsnittsarea och flödesresistans minskas. Slutligen varierar vattenkvaliteten med vattentäkt och över årstiderna, varför antalet variabler är oöverskådligt.
I rapporten ”Energianvändning i moderna flerbostadshus” av Hans Bagge, institutionen för Byggnadsfysik vid Lunds Tekniska Högskola, LTH. avhandlas Bo01/Västra Hamnen, en "miljöstadsdel" i Malmö. Skrivningen är belysande för problematiken även i andra fall:
"Prediktionerna av energianvändning för Bo01 fastigheterna utfördes av konsulter som arbetar med energifrågor. Trots det är den faktiska värmeanvändningen mer än 70 % högre än predikterad. Om detta är representativt vad gäller skillnad mellan uppmätt och predikterad användning skulle en säkerhetsfaktor på 2 vara aktuell för att med god sannolikhet få predikterad värmeanvändning att överenstämma med uppmätt användning. Men, en sådan hög säkerhetsfaktor vore orealistisk och skulle förklara de inblandade parterna och beräkningsprogram för inkompetenta.Det är av yttersta vikt att energiberäkningar görs med omsorg och med lämpliga indata och inte minst att resultat från beräkningar granskas kritiskt. Vidare måste även det som byggs och installeras utföras på ett sådant sätt och vara av sådan kvalitet att det matchar projekteringsdata."
Av denna sågning skulle man kanske kunna tro att den svenska konsultbranschen är inkompetent, men så är alls inte fallet. Exempelvis skall nämnas att det svenska fastighetsbeståndet i snitt använder drygt hälften så mycket energi som genomsnittsfastigheten i EU28. Problemet är att när man är nere på redan låga nivåer krävs det mycket exakta beräkningar för att åstadkomma det där allra sista. Dessutom krävs det ett systemtänkande som byggbranschen normalt inte ägnar sig åt.
Man kan göra jämförelser med en bil: För hundra år sedan köpte man ofta ett chassie och en motor, vilka man tog till en karossmakare som byggde en kaross enligt kundens önskemål. Alla ingående komponenter var handbyggda. Kylningen kunde upprätthållas med vatten från närmsta dike, och den rundsmörjning som krävdes var femtionde mil kunde göras med njurtalg likväl som med levertran. Bensinen köpte man på apoteket, och oktantal hade ingen hört talas om. Naturligtvis innebar detta förfaringssätt att slutgiltiga prestanda såsom vikt, acceleration, topphastighet, bränsleförbrukning med mera inte kunde verfieras förrän vid provkörning. Enligt samma modell bygger fastighetsbranschen hus än idag!
En viktig åtgärd är att fastställa hur väl befintliga installationer fungerar varvid man även tar prover på systemvätskorna. Proverna analyseras därefter kemiskt och mikrobiellt, varvid särskild vikt läggs vid ett antal nyckelparametrar.
Tolkningen av dessa kan med mycket god precision avgöra dels huruvida det finns risk för allvarlig korrosion i systemen, men även i vilken grad mediet avviker från de i kalkylerna använda egenskaperna. I enklare fall, såsom vid nyproduktion, kan man oftast relativt enkelt korrigera dessa egenskaper så de överenstämmer med de teoretiska modellerna. Äldre, och över längre tid vanskötta system, kan behöva lite mer handpåläggning, såsom en systemrengöring innan man fyller det med ett medium med projekterade egenskaper. Vilka medel som skall tillgripas för detta avgörs också av resultatet av den kemiska analysen.
I en fallstudie som presenterades våren 2009 framgick potentialen för denna metod, i detta fall i en kommersiell fastighet i centrala Stockholm. Projektet som inleddes i februari 08 betalade sig inom loppet av några månader tack vare den reducerade energianvändningen. Att systemens livslängd förlängdes och framtida driftstörningar undveks var ytterligare fördelar. De nyaste siffrorna tyder på att besparingen kan komma att landa på runt 30%. Redan denna billiga och miljövänliga men synnerligen effektiva åtgärd har alltså i princip möjliggjort en ”Green Building”-klassning av huset! Detta samt ett par andra, liknande, fall beskrivs i Energirådgivarnas tidning ”Dialog” samt i Energi & Miljö-tekniska föreningens tidskrift "Energi & Miljö". Detta är i uppskattningsvis 80 % av det befintliga fastighetsbeståndet den absolut mest kostnadseffektiva energieffektiviseringsåtgärden. Som en jämförelse kan nämnas att LTH i en studie om tilläggsisolering kommit fram till att en sådan åtgärd i bästa fall reducerar energianvändningen med 10 %.
Den besparing som på detta sätt åstadkommes, kan av fastighetsägaren användas till ytterligare energieffektiviseringar. Arbetsmetoden bygger på att man gör en noggrann genomgång av samtliga av husets kompontenter och metodiskt åtgärdar bristerna med början i de mest lönsamma åtgärderna. Erfarenhetsmässigt kan man med denna arbetsmetod reducera energianvändningen med 50 % i en genomsnittlig fastighet. Detta alltså med åtgärder som i princip är självfinansierande och efter ROI således innebär en ren besparing, förbättrad innekomfort och förlängd livslängd på huset och dess tekniska installationer.
I ett samarbetsprojekt mellan Rafael Ospino och KTHs institution för energiteknik har uppskattats att marknaden för denna typ av åtgärder enkom i form av löpande underhåll belöper sig till runt 1,5 miljarder per år enbart i Sverige.
När alla de fastigheter som måste åtgärdas inför 2020 inräknas är potentialen avsevärt större. Frågan är bara vilka metoder som kommer att få störst spridning.
Idag debatteras frågan om miljonprogrammets behov av upprustning. Visst måste något göras, men frågan är hur? Många kommunala tekniska direktörer vill ju helst lägga ut hela stadsdelar på entreprenad till en kostnad om 2 miljoner per lägenhet...
Men många, däribland jag, hävdar ju att det helt enkelt inte finns pengar till att blåsa alla hus från rekordåren stomrena för att sedan bygga upp dem som travestier på Hammarby Sjöstad! Dessutom klarar de ofta miljömålen lika illa som våra "miljöstadsdelar", så det är nästan pengar i sjön.
Desutom är det lite märkligt att det var i en av de stadsdelar som man började dessa storskaliga ombyggnader som det smällde i våras! Husbyborna, visade det sig, kände sig alls inte engagerade, bara överkörda av Stadshuset!
Vi måste nog helt enkelt börja med att undersöka varje fastighet för sig och göra de insatser som behövs allt eftersom.
Men de redan befintliga fastigheterna står för drygt 40 % av energianvändningen i Sverige likväl som Europa i sin helhet! Och då är det lätt att inse att de övergripande målen aldrig kommer att kunna infrias med mindre än att även det befintliga beståndet åtgärdas. Som ett räkneexempel kan framhållas att om man förbjöd privatbilism i Stockholm fullständigt skulle energianvändningen uppskattas minska med blott 4 %. Detta av det enkla skäl att 75 % av transportarbetet i staden utförs med privatbilar, och den enorma utbyggnad av allmänna färdmedel som krävs för att ersätta denna är höggradigt energikrävande i produktionsskedet!
Tyvärr är politiker inte alltid så insatta i ämnet. De har ävenså, i likhet med stora delar av allmänheten, en förkärlek för att sätta likhetstecken mellan elektricitet och energi. Det är därför de öder tid på att klubba beslut om så många ineffektiva åtgärder, exempelvis att förbjuda den klassiska glödlampan. Men i en bostadsfastighet är det bara runt 7 % av energin som utgör hushållsel, inklusive belysningsändamål! Den absolut största delen används alltså till fastighetens system för värmning och kylning.
Eftersom energi inte kan förbrukas, utan bara omvandlas, innebär det att elanvändningen för standby-lägen, glödlampor etc. under tio månader av årets tolv kommer till nytta i form av uppvärmning av fastigheten. Detta avser Sverigesnittet, och varierar naturligtvis från land till land. Men det innebär att den besparing som gjorts på elräkningen kommer att belasta notan för uppvärmning istället. Har man uppvärmning med direktverkande el är "besparingen" lika med Noll. Frågan är då hur stor den totala miljönyttan blir...
För att minska det befintliga beståndets energianvändning har EU beslutat om att medlemsstaterna ska införa ett ett system för certifiering av byggnaders energiprestanda. Det skulle bland annat innehålla fakta om fastighetens energiprestanda samt rekommendationer för att förbättra den.
Detta system, i Sverige benämnt Energideklaration, är idag tvingande i hela EU. Tyvärr har det visat sig att eftersom detta system forcerades fram, merparten av deklarationerna kom att utföras av snabbutbildade och i fastighetsdrift okunniga deklaranter, varför en väsentlig del, den om rekommendationer, kom att förfelas. En stor del av deklarationerna åtföljs sålunda av verkningslösa och/eller oekonomiska slentrianförslag.
Syftet med detta system är naturligtvis att dels kunna kartlägga energianvändningen, men det skall även uppmuntra till energieffektivisering i och med att uppgifterna är offentliga och måste redovisas vid försäljning eller uthyrning av fastighet eller del av fastighet. I förlängningen kommer även sanktioner i en eller annan form att drabba de fastigheter som ligger över vad som är normalt för fastighetstypen. Vilket tak som kommer att åsättas det befintliga beståndet är inte uttalat, men det kommer högst troligen att anpassas så att det övergripande energieffektiviseringsdirektivets krav kan infrias...
Dessa så kallade minimienergiprestanda kommer att vara tvingande krav, och i vissa länder blir konsekvenserna för överträdelser mot kraven så hårda att husen i princip beläggs med nyttjandeförbud. Befintliga hyresgäster måste alltså sägas upp!
En del fastighetsägare har sett skriften på väggen och börjat förbereda sig. De som hunnit längst är, enligt många, vissa av de kommersiella fastighetsägarna.
Detta beror inte på att de är särskilt miljö- eller kostnadsmedvetna, eftersom energikostnaderna för dem utgör en mindre kostnad relativt hyresintäkterna, och de fördelas dessutom på hyresgästerna. Detta skedde på grund av att uthyrarna och marknadsavdelningarna insåg att de nybyggda fastigheter som har någon form av certifiering blev fullt uthyrda även under värsta lågkonjunkturen, medan en del gamla energibovar inte gick att hyra ut över huvud taget, trots sänkta hyror.
Detta har lett till en situation där Sverige har mer än hälften av kontinentens certifierade byggnader. Sverige har förmodligen världens högsta frekvens av certifierade byggnader, och undertecknad har medverkat i de flesta av dem. Många av dem torde inte ha erhållit sin certifiering utan denna medverkan. Det är oerhört vanligt att nya eller ombyggda fastigheter inte når sina projekterade prestanda. Det är snarare regel än undantag att de kalkylerade energianvändningen överskrides med 50-70 %.
Anledningarna till att detta är flera. I grund och botten ligger delvis problemet hos byggbranschens konservatism och dess stuprörstänkande. Byggbolag har i regel ingen egen projekteringskompetens, utan de förlitar sig för konstruktionerna helt på konsultbolagen. Man delar upp projekteringen i olika discipliner, vilkas respektive projektering upphandlas. Detta kan leda till att projekteringen av ventilationen hamnar hos ett bolag i Skåne, projekteringen av värmesystemet hos ett bolag i Dalarna och så vidare.
Byggbolagens projektledare har så gott som aldrig kompetensen att bedöma hur de olika konsulternas respektive system kommer att prestera i verkligheten, och framför allt aldrig hur kombinationen av olika installationer kommer att bete sig. När konsultbolagen så skall projektera något som är mer energieffektivt än tidigare är de ute på helt okänd mark. De förlitar sig helt på teoretiska modeller som, har det visat sig, är allt för enkla. Exempelvis utgår de från att vatten är ren H2O, divätemonoxid, vilket i sin rena form är ett inkompressibelt medium. Detta innebär att när ett tryck från exempelvis en pump påförs i ena änden av en rörledning kommer samma tryck i princip omedelbart att uppstå i andra änden. Eftersom vatten ifrån en vattenkran innehåller mineraler, lösta gaser samt kemikalier som tillförs i vattenverken så kommer alltså de teoretiska modellerna att fallera när de driftsätts i verkligheten. För att lösa detta skulle man kunna tänka sig att de justerar sina teoretiska modeller till mediets faktiska egenskaper. Detta är dock ingen framkomlig väg, eftersom dessa förändras över tid. Syreinnehållet i vattnet, exempelvis, kommer att binda till järnet i systemets komponenter, och gradvis omvandlas till olika järnoxider. Mineralerna, främst kalken, kommer att fälla ut och sätta sig på de värmeöverförande ytorna och i rörledningarna, varvid de värmeöverförande ytornas verkningsgrad reduceras och rörledningarnas effektiva tvärsnittsarea och flödesresistans minskas. Slutligen varierar vattenkvaliteten med vattentäkt och över årstiderna, varför antalet variabler är oöverskådligt.
I rapporten ”Energianvändning i moderna flerbostadshus” av Hans Bagge, institutionen för Byggnadsfysik vid Lunds Tekniska Högskola, LTH. avhandlas Bo01/Västra Hamnen, en "miljöstadsdel" i Malmö. Skrivningen är belysande för problematiken även i andra fall:
"Prediktionerna av energianvändning för Bo01 fastigheterna utfördes av konsulter som arbetar med energifrågor. Trots det är den faktiska värmeanvändningen mer än 70 % högre än predikterad. Om detta är representativt vad gäller skillnad mellan uppmätt och predikterad användning skulle en säkerhetsfaktor på 2 vara aktuell för att med god sannolikhet få predikterad värmeanvändning att överenstämma med uppmätt användning. Men, en sådan hög säkerhetsfaktor vore orealistisk och skulle förklara de inblandade parterna och beräkningsprogram för inkompetenta.Det är av yttersta vikt att energiberäkningar görs med omsorg och med lämpliga indata och inte minst att resultat från beräkningar granskas kritiskt. Vidare måste även det som byggs och installeras utföras på ett sådant sätt och vara av sådan kvalitet att det matchar projekteringsdata."
Av denna sågning skulle man kanske kunna tro att den svenska konsultbranschen är inkompetent, men så är alls inte fallet. Exempelvis skall nämnas att det svenska fastighetsbeståndet i snitt använder drygt hälften så mycket energi som genomsnittsfastigheten i EU28. Problemet är att när man är nere på redan låga nivåer krävs det mycket exakta beräkningar för att åstadkomma det där allra sista. Dessutom krävs det ett systemtänkande som byggbranschen normalt inte ägnar sig åt.
Man kan göra jämförelser med en bil: För hundra år sedan köpte man ofta ett chassie och en motor, vilka man tog till en karossmakare som byggde en kaross enligt kundens önskemål. Alla ingående komponenter var handbyggda. Kylningen kunde upprätthållas med vatten från närmsta dike, och den rundsmörjning som krävdes var femtionde mil kunde göras med njurtalg likväl som med levertran. Bensinen köpte man på apoteket, och oktantal hade ingen hört talas om. Naturligtvis innebar detta förfaringssätt att slutgiltiga prestanda såsom vikt, acceleration, topphastighet, bränsleförbrukning med mera inte kunde verfieras förrän vid provkörning. Enligt samma modell bygger fastighetsbranschen hus än idag!
En viktig åtgärd är att fastställa hur väl befintliga installationer fungerar varvid man även tar prover på systemvätskorna. Proverna analyseras därefter kemiskt och mikrobiellt, varvid särskild vikt läggs vid ett antal nyckelparametrar.
Tolkningen av dessa kan med mycket god precision avgöra dels huruvida det finns risk för allvarlig korrosion i systemen, men även i vilken grad mediet avviker från de i kalkylerna använda egenskaperna. I enklare fall, såsom vid nyproduktion, kan man oftast relativt enkelt korrigera dessa egenskaper så de överenstämmer med de teoretiska modellerna. Äldre, och över längre tid vanskötta system, kan behöva lite mer handpåläggning, såsom en systemrengöring innan man fyller det med ett medium med projekterade egenskaper. Vilka medel som skall tillgripas för detta avgörs också av resultatet av den kemiska analysen.
I en fallstudie som presenterades våren 2009 framgick potentialen för denna metod, i detta fall i en kommersiell fastighet i centrala Stockholm. Projektet som inleddes i februari 08 betalade sig inom loppet av några månader tack vare den reducerade energianvändningen. Att systemens livslängd förlängdes och framtida driftstörningar undveks var ytterligare fördelar. De nyaste siffrorna tyder på att besparingen kan komma att landa på runt 30%. Redan denna billiga och miljövänliga men synnerligen effektiva åtgärd har alltså i princip möjliggjort en ”Green Building”-klassning av huset! Detta samt ett par andra, liknande, fall beskrivs i Energirådgivarnas tidning ”Dialog” samt i Energi & Miljö-tekniska föreningens tidskrift "Energi & Miljö". Detta är i uppskattningsvis 80 % av det befintliga fastighetsbeståndet den absolut mest kostnadseffektiva energieffektiviseringsåtgärden. Som en jämförelse kan nämnas att LTH i en studie om tilläggsisolering kommit fram till att en sådan åtgärd i bästa fall reducerar energianvändningen med 10 %.
Den besparing som på detta sätt åstadkommes, kan av fastighetsägaren användas till ytterligare energieffektiviseringar. Arbetsmetoden bygger på att man gör en noggrann genomgång av samtliga av husets kompontenter och metodiskt åtgärdar bristerna med början i de mest lönsamma åtgärderna. Erfarenhetsmässigt kan man med denna arbetsmetod reducera energianvändningen med 50 % i en genomsnittlig fastighet. Detta alltså med åtgärder som i princip är självfinansierande och efter ROI således innebär en ren besparing, förbättrad innekomfort och förlängd livslängd på huset och dess tekniska installationer.
I ett samarbetsprojekt mellan Rafael Ospino och KTHs institution för energiteknik har uppskattats att marknaden för denna typ av åtgärder enkom i form av löpande underhåll belöper sig till runt 1,5 miljarder per år enbart i Sverige.
När alla de fastigheter som måste åtgärdas inför 2020 inräknas är potentialen avsevärt större. Frågan är bara vilka metoder som kommer att få störst spridning.
Idag debatteras frågan om miljonprogrammets behov av upprustning. Visst måste något göras, men frågan är hur? Många kommunala tekniska direktörer vill ju helst lägga ut hela stadsdelar på entreprenad till en kostnad om 2 miljoner per lägenhet...
Men många, däribland jag, hävdar ju att det helt enkelt inte finns pengar till att blåsa alla hus från rekordåren stomrena för att sedan bygga upp dem som travestier på Hammarby Sjöstad! Dessutom klarar de ofta miljömålen lika illa som våra "miljöstadsdelar", så det är nästan pengar i sjön.
Desutom är det lite märkligt att det var i en av de stadsdelar som man började dessa storskaliga ombyggnader som det smällde i våras! Husbyborna, visade det sig, kände sig alls inte engagerade, bara överkörda av Stadshuset!
Vi måste nog helt enkelt börja med att undersöka varje fastighet för sig och göra de insatser som behövs allt eftersom.
torsdag 26 mars 2009
Varför denna blogg
kan man fråga sig? finns det inte nog många? Det som förvånar mig när jag börjat engagera mig i frågan är hur många som bara avhandlar väldigt komplicerade lösningar som ofta inte är särskilt miljövänliga eller energibesparande ur ett livsscykelperspektiv. Ofta handlar det om hela eller delvisa utbyten av fastighetssytem som mycket väl skulle kunna fungera många år till förutsatt de underhålls rätt. Idag sker så ofta inte, utan fastighetsskötseln läggs ut på en underentreprenör som enbart har till uppgift att hålla det mest nödvändiga igång nödtorftigt samtidigt som förfallet tilltar. Varför det ser ut så kan man bara spekulera om. Spekulera på! Jag vill gärna veta hur det kunnat bli så här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
